Straff för olovligt förfogande

Företaget hette Nordic Rental och hyrde ut byggmaskiner – grävmaskiner, minigrävare, hjullastare. En av kunderna, en enmansföretagare i Dalarna, hyrde en minigrävare för tre dagar. Han skulle gräva en pool. Tre dagar blev tre veckor. Tre veckor blev tre månader. Nordic Rental ringde, skickade brev, skickade inkasso. Minigrävaren, värd 280 000 kronor, stod på mannens tomt med rost på bommen och ett platt batteri. Han hade inte tänkt behålla den – sa han i förhör – men han hade inte heller tänkt lämna tillbaka den. Åklagaren yrkade på olovligt förfogande.

Olovligt förfogande regleras i 10 kap. 4 § brottsbalken och straffbelägger den som i andra fall än som anges i 1–3 §§ (förskingring och dess varianter) vidtar åtgärd med egendom som han har i sin besittning men som tillhör annan, varigenom den andre berövas sin rätt. Brottet förutsätter att gärningspersonen redan har egendomen i sin besittning på laglig grund – exempelvis genom hyra, lån eller avbetalning – men sedan förfogar över den på ett sätt som kränker ägarens rätt.

Straffskalan för normalgraden är böter eller fängelse i högst ett år. Vid grovt olovligt förfogande (10 kap. 5 § BrB) är straffet fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt beaktas om det rört betydande värde, om gärningspersonen missbrukat en förtroendeposition, eller om gärningen varit av särskilt farlig art.

Typiska situationer

Olovligt förfogande aktualiseras i en rad vardagliga situationer: att behålla hyrd utrustning långt efter hyrestidens utgång, att sälja en sak som köpts på avbetalning innan den är slutbetald (äganderättsförbehåll), att pantsätta eller belåna egendom som tillhör annan, att vägra lämna tillbaka lånade saker, och att förfoga över gods som levererats av misstag.

"Olovligt förfogande är det brott som rör gränslandet mellan civilrätt och straffrätt. Många fall börjar som en kontraktstvist – en uthyrare som inte får tillbaka sin maskin, en säljare vars avbetalningsförbehåll ignorerats. Det är först när det civilrättsliga medlet uttömts som straffrätten kliver in."

Gränsdragning mot förskingring

Skillnaden mellan olovligt förfogande och förskingring (10 kap. 1 § BrB) kan vara hårfin. Avgörande är om egendomen mottagits med en särskild redovisningsskyldighet eller förtroendeposition. Kassörskan som tar pengar ur kassan gör sig skyldig till förskingring – pengarna mottogs med redovisningsskyldighet. Den som köper en tv på avbetalning och säljer den innan sista betalningen gjorts gör sig skyldig till olovligt förfogande – tv:n innehas med äganderättsförbehåll, inte med förtroende.

En annan viktig gränsdragning gäller mot egenmäktigt förfarande (8 kap. 8 § BrB). Om personen aldrig haft egendomen i laglig besittning utan istället tillskansat sig den är rubriceringen en annan. Olovligt förfogande förutsätter att besittningen ursprungligen var laglig.

Grovt olovligt förfogande

Vid grovt olovligt förfogande (10 kap. 5 § BrB) beaktas särskilt: om gärningen rört betydande värde (typiskt över 60 000 kronor), om gärningspersonen missbrukat en ansvarsfull ställning, om förfalskade handlingar använts, eller om gärningen i övrigt varit av särskilt farlig natur. Straffskalan är fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.

Frikännandefrekvensen är cirka 19 procent. Preskriptionstiden är två år för normalgraden och fem år för grovt brott. Många fall börjar som civilrättsliga tvister – det är när uthyraren eller säljaren uttömt de civilrättsliga verktygen (kravbrev, inkasso, civilprocess) som en polisanmälan görs.